Nanowrimo

Klockan 18.00 varje torsdag under november månad samlades ett gäng studenter från olika program i en korridor på Högskolan i Gävle.

Borden flyttades för att forma ett långbord och sofforna placerades runt. Vissa studenter satt med hörlurar i öronen, andra utan. Ansikten lystes upp av skenet från datorskärmar. Tangenter smattrade. Det doftade kaffe och lösgodis i korridoren. 

Traditionen började för fyra år sedan, första året som jag studerade kreativt skrivande. Jag och några kompisar hade hört talas om en skrivtävling som hette Nanowrimo, National November Writing Month, och ville delta. Målet var att skriva 50 000 ord på en månad. I genomsnitt 1667 ord per dag. De som lyckades skulle ha utkastet till en roman färdigt på en månad. 

Vi samlades på torsdagar för ett tolv timmar långt skrivmaraton. Tanken var enkel: ta med dator eller block och något att äta och dricka, skriv sedan så länge du orkar. Nätterna i korridoren blev ett forum för kreativitet och skapande. Vi körde skrivsprinter på 20 till 30 minuter, hjälpte varandra genom jobbiga passager i våra manus, spelade brädspel och diskuterade allt som hade med skrivande och studier att göra.

Klockan två till tre på natten kom jag ofta in i fokuserat skrivflow. Tröttheten fick kreativa hämningar att släppa och jag blev otroligt fokuserad. Jag hade inte en klar bokidé innan tävlingen började. Vissa novemberdagar skrev jag knappt någonting på bokmanuset, andra skrev jag tills fingrarna domnade. Men det gällde att ha disciplin. En viktig läxa för mig var att inte vänta på inspiration och flyt. Vill jag skriva måste jag ta mig tid, sätta sig ner och bara börja skriva. Även de dagar det går långsammare att formulera meningar.

Vissa författare skriver på känsla utan att veta vart texten ska ta vägen. Andra planerar från början till slut innan de börjar skriva. Det som fungerar bäst för mig är ett slags mellanting. Att bara spontant skriva leder till extra mycket redigering i efterhand, men att planera in i minsta detalj har jag inte tålamod till. Jag fick ihop mer än 50 000 ord första året.

Visst finns det kritiker till tävlingen, som anser att texterna bli för slarvigt skrivna. Men många säger att de någon gång skulle vilja skriva en bok och det här är ett forum för att faktiskt få något skrivet. Där människor med samma ambitioner möts, hjälps åt och inspirerar varandra. När man väl gjort det har man lagt grunden och det riktiga arbetet kan börja. Redigering, korrekturläsning och mer redigering. Jag tror på hårt arbete, envishet och att våga försöka om och om igen. Att förfina sitt hantverk genom att öva. 

Kända böcker som skrivits under den internationella tävlingen Nanowrimo är bland annat Water for Elephants av Sara Gruen, Cinder av Marissa Meyer och The Night Circus av Erin Morgenstern. Tanken på att det finns ett globalt nätverk av skrivande människor från hela världen att ansluta sig till gör mig lycklig. Novembermörkret får mig alltid att vilja skriva.