Jag och en kompis som jag inte träffat på länge möts på ett café vid Slussen. Vi beställer varsin stor kopp kaffe och sätter oss i ett hörn. Jag plockar upp mobilen, tar ett kort på våra koppar, lägger till texten ”reunion” och laddar upp bilden på Snapchats my-story.
Jag reflekterar knappt över mitt beteende. Min kompis tar en bild och lägger upp den på sin Instagram. Jag låser telefonen och lägger den i väskan. Hon låter sin ligga kvar på bordet.
Vi pratar om allt mellan himmel och jord: Hur hon hade det på sin senaste resa, hur det går för mig på jobbet. Telefonen på bordet lyser upp varje gång någon gillar hennes bild. Efter en stund låser hon upp den och kollar hur många och vilka som gillat bilden. Samtalet som nyss flöt på så bra blir ofokuserat.
Under vår en och en halv timmes långa fika vet jag inte hur många gånger hon tittat på telefonen. Jag har plockat upp min fem gånger. På caféet sitter kanske hälften med sina telefoner i handen. Det får mig fundera över mitt eget mobilanvändande. Hur många timmar per dag sitter jag egentligen med telefonen i handen?
Ända sedan smartphones slog igenom känner fler och fler press på sig att alltid vara tillgängliga. Det första man gör på morgonen är att kolla sms, mail och sociala medier. Tänk om man missat något.
Jag vill tro att jag inte är beroende av min telefon. Jag laddar ner en app vid namn Monemt som mäter mitt mobilanvändande för att få en överblick. De senaste dagarna har jag aktivt använt mobilen mellan en och en halv och två timmar per dag. Jag plockar upp mobilen runt 40-50 gånger per dag. Undantaget var i fredags, då kollade jag på mobilen i över sex timmar. Mitt tåg blev tre timmar sent, så jag kollade på Netflix.
För några dagar sedan lyssnade jag på ett avsnitt av Kropp och själ i P1 som hette ”Kriget om våran uppmärksamhet”. Det handlade om mobilanvändande och mobilberoende. Enligt Anders Hansen, överläkare i psykiatri, tar vi på mobiltelefonen i genomsnitt 2600 gånger per dag och plockar upp den i genomsnitt var tionde minut.
Genom att alltid ha telefonen nära till hands blir man lätt beroende. Att få många ”likes” på instagram eller facebook ger visserligen en tillfällig kick, men är det värt konsekvenserna?
”Om vår uppmärksamhet avbryts var 3-5 minut klarar vi tillslut inte av att koncentrera oss längre perioder. Hur ska vi då kunna fokusera på en lärare under en föreläsning? Hur ska vi kunna visualisera det som händer i en bok? Om vi inte kan gå in i saker på djupet?”
undrar Larry Rosen professor i psykologi i STVs Korrespondenterna. ”För mycket stimulering och för lite fokus gör att man får svårt att sova om nätterna. Det är därför vi måste ta det här problemet på allvar.”
I USA finns det retreats man kan åka till för avvänjning. I Kina ser man databeroendet som en sjukdom och ungdomar skickas på behandling. Bland mina egna vänner vet jag flera personer som spenderar för mycket tid framför dataspel och sina telefoner. En sak de alla har gemensamt är att de efter några minuter tappar koncentrationen för vad de än gör och kollar de sociala medierna. Att till exempel sitta på ett café med någon som kollar på sin telefon mer än på personen mittemot är inte att umgås.
Jag vill kunna förlora tidsuppfattningen i en bra bok, göra nya saker utan att känna att jag måste visa det för alla mina följare på instagram, träffa människor och lära känna dom på djupet, ute i verkligheten. Offline.
